känner man förakt, utmattning och uppgivenhet.
Och förundran.
This entry was posted on 25 maj 2010 at 20:37 and is filed under diverse. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:
Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. ( Logga ut / Ändra )
Du kommenterar med ditt Twitter-konto. ( Logga ut / Ändra )
Du kommenterar med ditt Facebook-konto. ( Logga ut / Ändra )
Du kommenterar med ditt Google+-konto. ( Logga ut / Ändra )
Ansluter till %s
Meddela mig om vidare kommentarer via e-post.
Kommentera